A Bold Frame: Rumi

Rumi  studerade den klassiska arabiska och persiska litteraturen, som vid denna tid var i det närmsta synonym med den sufiska mystiken, som Rumi efter faderns död studerade tillsammans med en av dennes elever.

I Konya blev han en respekterad predikant och religiös domare. Men i oktober år 1244 kom hans liv att förändras genom mötet med den kringvandrande dervishen Shams al-Din från Tabriz. Enligt legenden lämnade Rumi härefter sitt ämbete, vänder sina elever ryggen och slutar predika för att i månader umgås endast med Shams. De satt dygnet runt och samtalade om de gudomliga mysterierna, tills dess Shams plötsligt en dag var försvunnen. Man tror han skrämts av den hotfulla stämning som fanns bland Rumis elever. Kanske blev han mördad. Kanske var försvinnandet en del i hans undervisning av Rumi, som nu kommer att ägna sitt liv mer åt islams andliga djupdimensioner än åt de juridiska frågorna.

Saknaden efter Shams växte till en bottenlös förtvivlan som fann sitt utlopp i extatiska dikter, vilka Rumi sjöng fram dansande genom basarerna. Tillslut upptäckte han att det var han själv som var försvunnen i kärleken till Shams, som levde i hans hjärta. På grund av identifikationen med Shams fick Rumis stora diktsamling heta “Shams från Tabriz samlade dikter”. Divanen kom att innehålla mer än 30.000 dubbelverser vilka han skrev på under resten av sitt liv. Kärleken till Gud är kärnan i alla religioner, verkar Rumi vilja säga, varför denna är viktigare än ritualer och ceremonier. (källa)